Miscellaneous
Utrikeskrönikan 6 juli 2021. Berlin, tisdag. Så går nu fotbolls-EM in i semifinalrundan men på plan finns bara en tysk. Domaren som i kväll ska hålla ordning på mötet mellan Italien och Spanien. Så sakteliga har bedrövelsen lagt sig över att Tyskland har åkt ur turneringen, även om det var extra bittert att bli besegrad i über-klassikern av alla fotbolls-drabbningar, mot ärkerivalen England. Tränaren Jogi Löws omedelbara sorti från planen medan hans förtvivlade spelare vilset lullade runt - det var en smärtsam scen men möjligtvis också ett förlösande ögonblick, att döma av de oändliga analyser som levererats sedan dess. Äntligen fullbordades ett avsked som borde ha skett för länge sedan, lyder den samstämmiga slutsatsen från en brokig skara av fotbollsförståsigpåare. Han borde ha gått när han var på toppen, efter VM-guldet i Brasilien 2014. Då hade han blivit förevigad som enastående tysk fotbollshjälte. Och allra senast borde han ha tackat för sig efter fiaskot i Ryssland fyra år senare när Tyskland inte ens gick vidare från gruppspelet, en katastrof som innan dess var otänkbar. När passerar man bäst före datum - hur kan man avsluta en framgångsrik karriär på ett ärofyllt sätt utan att falla för frestelsen att stanna lite till - en turnering till, ett val till... Avskedets svåra konst sysselsätter Tyskland alldeles särskilt i dessa dagar - och jämförelserna är ofrånkomliga. Jogi Löw och förbundskansler Angela Merkel har suttit på sina maktpositioner nästa lika länge. 15 år för Löw, 16 för Merkel. Båda har under de åren präglat Tyskland och bilden av Tyskland i omvärlden. Också Merkels avgång borde ha skett för länge sedan, enligt många. Hon hade passerat toppen av sin popularitet och ville lämna sin post innan det förra valet 2017. Men så kom Barack Obama till Berlin och övertalade henne att stanna kvar - efter att Donald Trump just hade valts till USA:s president. Som korrespondent fick jag rapportera om en allt hårdare ansatt förbundskansler, en växande opinion som ropade efter förnyelse och partikamrater som visade allt öppnare att de ville bli av med Mutti Merkel. Med corona öppnades oväntat ett nytt kapitel. Merkels eftertänksamhet, metodiska analys och försiktighet sågs åter som en tillgång. Och nu kunde kontrasten knappast vara större, Jogi Löw som fick genomlida en sista plågsam presskonferens efter fotbollsförlusten medan Merkel tar emot hyllningar och hedersbetygelser under sin avskedsturné där en té-stund hos drottning Elizabeth och en visit i Vita huset bara är några av anhalterna. Daniela Marquardt daniela.marquardt@sverigesradio.se